Vårt hus ligger bara 20 minuters gångväg från Humayuns Tomb, ett monument som restes till en moguls ära på 1500-talet. Dit skulle Obama i söndags. Dit skulle så klart vi. När vi hade promenerat nästan ända fram till monumentet stoppades vi av en militär med en gevärspipa hängande över bröstet. Den pekade rakt emot oss så det kändes bäst att backa. Vi föstes upp på en trottoar och ställde oss och spejade efter Obama tillsammans med en hop andra nyfikna åskådare.
Ingen som inte haft total mediafasta har kunnat missa att the Obamas nu varit i Indien på en fyra dagars resa. Tidningarna har varit helt till sig. På uppslag efter uppslag har Hindustan Times och Times of India i detalj berättat vad presidenten ska göra på olika klockslag, citerat vartenda ord Obama sagt och redogjort för vad han skrivit i gästböckerna på ställen han besökt. Och varje tidning med självaktning har såklart haft en fläskig Obama-vinjett att pryda uppslagen med.
Precis som under idrottsevenemanget The Commonwealth Games har tiggare och hemlösa schasats bort från New Delhis gator, och en styrka på 2 000 personer har jobbat med presidentens säkerhet. 500 av dem är militärofficerer som följt med Obama från USA.
Presidenten är vingklippt efter att demokraterna förlorade majoriteten i valet till representanthuset förra veckan, men det har inte märkts här. En sådan där härligt Obama-yra har löpt över tidningarnas broadsheet-sidor. Barack och Michelle kramas med premiärministern och dansar glatt med fattiga skolbarn, och det är lätt att känna värmen i mötena, leendena och handslagen som strålar från tidningsuppslagen.
Men det känns också som ett ceremoniellt spel för gallerierna. I söndags hade 14 barn med kärva hemförhållanden bussats till Humayuns Tomb för att hälsa på och få ett paket av presidenten. De flesta hade ingen aning om vem det det var de träffade, enligt en artikel i Times of India. Man behöver inte vara cynisk för att tänka att den främsta anledningen till presidentens rendevouz med de här barnen är den goodwill som det ger både USA och Indien i form av fina pressklipp.
Samtidigt; i ett land där 40 procent av barnen är undernärda och mer än en tredjedel av befolkningen lever på mindre än $1.25 dollar om dagen vore det skamligt av en president att bara interagera med hot shots på en sådan här resa.
Under sina dagar i Indien har Barack Obama bäddat för goda affärsförbindelser mellan USA och Indien, prisat Mahatma Gandhi och ställt sig bakom Indiens strävan efter en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Och Michelle Obama? Mest vickat på höfterna, verkar det som.
"While president Obama was doing business with the CEOs, what was Michelle Obama up to? Playing hopscotch and dancing to Bollywood beats with disadvantaged children", stod det på Hindustan Times förstasida i söndags. Att hon träffat skolelever samt en frivilligorganisation och pratat om vikten av utbildning var knappast huvudfokus i artikeln "Mrs O boogies to Rahman".
Efter att Michelle -tillsammans med Barack- dansat med ytterligare en skolklass nästa dag var det klippt. "Michelle unleashes charm offensive" och och "Dancing queen rocks India" löd rubrikerna. Kul och självklar uppvinkling, kan man tycka, men det är irriterande att Michelle Obama i samtliga artiklar reduceras till ett charmtroll. Jag tvivlar inte på att hon är en underbar, social amazon, men vill gärna läsa om hennes arbete snarare än utstrålning. En presidentfrus lott är att vara ett empatiskt, mjukt och okontroversiellt komplement till sin presidentman, tyvärr.
Och tyvärr så fick vi inte träffa vare sig Michelle eller Barack i söndags, trots att vi stod där på trottoaren och väntade ganska länge. Men vi tror att vi såg deras bil passera 50 meter bort. Det räckte ganska bra.
No comments:
Post a Comment